herregud hur ska detta sluta

Nu menar jag inte bara hur ska detta sluta med att sara ahlberg ska börja blogga, för det har jag inget svar på, men jag kan allt skriva om jag bara vill. Men, jag vet faktiskt generellt inte hur någonting ska sluta just nu.
Jag älskar att ha världen under mina fötter, och när jag sätter mig i en position där jag inte har det, får jag lite lätt panik. Väldigt lätt är det att fastna, eller tro att man är fast, fast man i själva verket inte är det, och inte nånsin ska man låta nån lura i en att man är det heller.

Anyways, just nu befinner jag mig i en liten town i NY state, Chappaqua, och jobbar som något så glammigt som au pair.. Har just räknat ut för ett par dagar sen att vi tjänar ca 32 kr/h, tänkte ta mitt pick och pack just i den sekunden jag fick fram talet på miniräknaren (ja, jag var tvungen att använda miniräknare, ett halvår av att hänga med småbarn och inte behöva tänka ett dugg annat än på att inte glömma packa med blöjor när man ska nånstans för då kan det bli lite, otrevligt) så, huvudräkningen e lite slow just nu. Och 32 kr/h skulle kännas otroligt underbetalt med tanke på all den energi och det tålmod man (förhoppningsvis) lägger ner under en arbetsdag, men för stunden klarar jag mig.

Just nu är det ett regningt NY jag bor i och lätta depressionsattacker smyger på då och då, pga det ena och det andra. Hoppas på väder som det var för någon vecka sen, jo just när jag och Trine, en till swedish au pair i samma lilla Chappaqua som jag, bestämde oss för att åka ner till Miami då bestämde sig han där uppe samtidigt att slå på högsommar i NY, och sända över det lite pissigare, blåsiga vädret ner till Miami. Vilket såklart kom tillbaka hit nån dag efter oss. Unfair!!
Dock klarade vi oss väldigt bra i Miami, det var den första större resan jag gjort sen jag kom hit till the US and A, och vi gillade det skarpt, både Trine och jag och en och annan till:) 

Så, nu väntar fler utflykter i det stora landet, eller hur tjejer??

Det får duga som ett första inlägg, här kommer lite bilder från våran icke så soliga som den borde vart kan man tycka, men underbara South Beach vistelse som vi aldrig kommer glömma


                                           
Se där ja:)








                                        

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0