saraahlberg

kära bloggen
jag har syndat. jag har ätit jordgubbar nästan varje dag i snart 8 månader. Mamma skrev i ett mail att dom första jordgubbarna ploppat upp i mitt lilla land som jag själv grävt upp, att det var himmelskt gott. Det är ju förstås sant, att inga jordgubbar i världen kan jämföras med just svenska jordgubbar, varav kanske därför jag inte känner smaksensationen, men jag känner lite ångest. Fast för det tänker jag inte sluta äta färska blåbär och jordgubbar med yoghurt över till frukost, inte en chans.

Helgen var galen. Det är nog dom bästa ord som sammanfattar. Det var supertrevligt att hänga i Harlem med grabbarna från Uddevalla. Bakissöndagen spenderades med att ligga och glassa i en park just där och kasta lite boll och äta cheese doodles. Sen kolla på Hipp Hipp Hora, jäklar vilken bra film! En annan bra film såg vi i fredags, jag, Malin, Trine och Cecilia. Vi såg My Sisters Keeper. Med tanken på sorglighetsgraden i den filmen var det ett under att jag kunde hålla mig utan tårar i nästan halva filmen. Sen kunde inte tårarna hållas tillbaka. Det forsade. Jag brukar tänka att dom har kameror uppsatta längst fram i biosalongen för att se vem som gör fulast min när dom gråter till filmerna. Går iallafall inte att hålla tillbaka. 
I fredags på dagen hade jag lite kvalitetstid med Arye, det var riktigt kul, men dyrt, och dessutom ville ungen inte åka nå coola karuseller på Rye's Playland där vi var, så jag blev lite sur först men sen blev vi kompisar igen. Att familjen åkte dit dagen efter, och att jag fick höra att han visst åkt ALLA dom vattenbergochdalbanorna som han vägrade åka med mig, gjorde det ju inte bättre.